Jag gjorde ett expriment...
Två dagar i rad har jag mått som den prinsessa jag borde vara. Vaknat med glatt humör och leénde som sträcker sig till örsnibbarna. Min kära sambo påpekade att det var kul att se mig gå upprätt igen...
Så till exprimentet..
På kvällen innan jag gått och lagt mig har jag tagit en tablett. Inte vilken tablett som helst, utan en åksjuketablett min barmorska tipsat om. Självklart ska den vara helt ofarlig för både mig och raketen.
Jag har vaknat hungrig som vanligt på natten, klivit upp och fyllt på magen men lugnt somnat om igen, för att sedan vakna trött i och för sig, men bra i övrigt!
Två tabletter = Två kräkfria dagar. WEEEEI

Så, igår när jag skulle gå till sängs tänkte jag testa om illamåendet verkligen var över en gång för alla, eller om det var tabletterna som hade ett finger med i spelet...

Resultat:
Jag sov hela natten, vaknade inte en enda gång, minns inte ens att jag drömt något. Jag har sovit som en stock helt enkelt.
Uppvaknandet började med att jag var nöjd över att ha sovit så länge, inte behövt kliva upp och äta och ändå må bra när jag vaknade.... Trodde jag ja...

Har gått som en ostkrok hela förmiddagen, försökt pula i mig lite sallad och en tugga kött till lunch, och nu ligger jag åter igen i sängen. Trött som en gnu och försöker att ligga så still som möjligt för att inte reta upp någon liten kräkreflex för då är det kört...
Nu ska jag titta på senaste Desperate Housewives avsnittet som kom inatt, sova en stund och tycka lite synd om mig själv, innan jag ska ta tjuren vid hornen och göra nått vettigt av den här dagen.

Jag har pizza i min kyl, wokade grönsaker med stekt ris, korvstroganof o ris, choklad, yougurt, kött och sallad samt massor av glass i frysen.. o ändå är jag inte nöjd! Vad är det för fel på mig?
Det är tydligen straffet för att Eva bet i det sablarns äpplet..

Nu kan jag inte äta vettig mat. Oh nej, jag MÅSTE ha det jag är sugen på för tillfället det vill säga, det som poppar upp is kallen nu och då vill jag ha det NU! Inget annat gäller, och jag kan omöjligt styra det själv.
Så kan det vara, tur att jag hade jordgubbar också för det är jag sugen på NU!

Fasen så fint det vart efter städningen, nu äre nästan bara att packa in i bilen och dra sin kos, men två dar kvar till dess..
Däremot vart det inte mycket till bad, kärleken skulle ut o springa o jag tänkte då passa på att bada. Han stack och jag satte mig ner framför datorn, och vips så var han hemma igen... Vad hände?
Affären kallade för kylen står tom och min mage likaså. Sallad och kött stod på inköpningslistan och färdighandlad och hungrig tänkte vi ut det smarta; att köttet måste ju marineras nån timme. Så det är nog bäst vi kör förbi MAX på vägen hem.. Inge protester där inte, och åh så gott det var..
Gjorde tillomed hoppsa steg från bilen till ytterdörren så jag fick ont i nacken. Kan det vara ett tecken på en alltför stillasittande/liggande vardag? ;)
Nu ligger jag iaf åter igen i soffan proppmätt och fortfarande skitig ;) men kötter ligger i marinad!

Ja, nu får jag faktist ta o skämmas... Har fortfarande inte rest mig upp ur sängen, ligger här i morgonrock med datorn i famnen och surfar runt på internets ljuva vågor. Och vet du vems fel det är?
jo det är den härs! ---------------------------------------->







den ligger här brevid mig och gör mig så trevligt sällskap att jag inte vill kliva upp, men nu är den slut så nu har jag inte mycket till val..
Dessutom alstrar datorn så mycket värme att jag börjar bli svettig.. Dags för en dusch kanske? nä men justja, jag skulle ju städa.. så vare.. eller? Dags för ryggbiff säger jag.. sen städa, sen ett välförtjänt lååååångt bad kanske..

Jaha, men så var det dags igen då, packa om, packa rätt...

Det hela startade innan flytten hit, eller egentligen började väl allt redan i Juni, då vi sålde allt vi ägde och tog vårt pick o pack o flyttade till Övertorneå hela sommaren.
När den sen väl började lida mot sitt slut och jobbet kallade i Sundsvall bodde vi på två luftmadrasser i en 70kvm stor lägenhet som vi fått lånat av min superbästafarbror inåra veckor.
Jakten på lägenhet i Stockholm började och till slut fick vi tag på en underbart fin lägenhet på söder, alldeles intill Mariatorget, och hyran var lite anmärkningsbart låg, men vi hoppades på det bästa..
Läxan lärd, verkar något för bra för att vara sant är det inte säkert det är så, men värt att vara vaksam..
Men det tyckte vi att vi var, kollade upp uppgifter o dylikt så gott vi kunde och i tron om att vi nu hade värsta läggan på söder förde vi över depositionen..
Såhär i efterhand känns det lite naivt, men man litar ju på folk.
Dagen för flytten kom och hyresvärden var puts väck och våra pengar också...
Vi fick flytta in på soffan hos en vän som visade sig vara en räddande ängel, och där fortsatte letandet..
Polisen håller på med utredningen av bedrägaren, och vi blir uppdaterade allt eftersom.
Det var inte jättemycket pengar det handlade om, men det är som rätt jobbigt att vara bostadslös ändå..
Vi la ut annons på blocket att vi sökte och ett vänligt par som hade sagt upp sin lägenhet, men hade en månad kvar av uppsägningstiden och de hade redan en ny lägenhet lät oss hyra den möblerad en månad, för att spara lite tid. En win win situation helt enkelt.
Nu har den tiden runnit ut, men man har goda vänner som gör vad de kan och vips så en bekant till en bekant hade en fin en lägga på Kungsholmen. Den är inte jätte stor, men den räcker åt oss och utsikten över kanalen slår det mesta.. Klappat o klart, kontrakt skrivet och vi flyttar in på Torsdag om allt går enligt planerna..
Men eftersom lägenheten vi bor i är uppsagt behöver de nåra dagar att packa ihop de möbler som finns kvar och flyttstäda, så två nätter är vi tillbaka på vår käre väns soffa och nu VET vi att vi har en lägenhet, har nycklarna i min hand och ett leénde på läpparna.

Så.. Idag börjar flytt nr jag vet inte vad i denna flytthärva. Vilken cirkus, skönt att den är över snart..
Nu är det bara att skrida till verket.. Städdags..

 

 

Klockan 07.10 slog jag upp ögonen för första gången denna natten, och vandrade med målsäkra steg till köket för att fylla på min skrikande mage. Öppnar kylskåpsdörren och får till min fasa se endast en halv liten ryggkotlett kvar på talriken. Jag som halvslumrat hela vägen hit i hopp om att med lite ryggbiff i magen lugnt kunna somna om utan minsta problem växlar nu hastigt personlighet och blir skvatt galen...
En halv ryggbiff kanske räddar någon timme, men vad händer när jag vaknar igen och magen skriker efter mer, vad ska jag göra då? Då är jag tillbaka på ruta ett med kräkningar var och varannan timme och ett halv-zombieliv i soffan igen.. Det går jag INTE med på.
Sambon får värsta utskällningen och jag börjar hyperventilera och får nån form av panikångestattack, det här kan inte vara bra alls.. inte bra alls.
Det är någon mer här, jag kan inte avskilja vem det är, men jag blir inte rädd, på något vis känner jag nog personen som för all sin makt nu föröker lugna mig... Sen börjar det bli suddigt..
Jag mins en trädgård, det är vacker väder och jag tror min moster är där och vattnar blommorna, det känns som så iallafall...
Sen tror jag att jag håller på att sälja min bil.. Min fina fina pärla, till någon fartdåre som kör det fortaste han kan med den över högakustenbron..... Sen vaknar jag, med andan i halsen och hjärtat nästan uppe i gommen känns det som.. och jag är hungrig!

06.40 är klockan när jag stillsamt vandrar in mot köket, puh jag har ju sovit nåra timmar iaf. Tar nåra vacklande sömniga steg mot kylskåpet och öppnar dörren.. Jag har svårt att se för det blir så ljust, men mina händer trevar målmedvetet efter kött.. Tillslut finner de vad de söker, och det finns en hel hög där! En ståtlig hög av genomstekt ryggbiff bara ler mot mig. Jag tar en halv, pillar port de stora hela rosépepparkornen som hört till marinaden tidigare, men som nu bara gör mig iriterad för jag tror varenda gång jag råkar få med en i munnen att jag bitit av en tand. Ja, det låter som det.
Jag nöjer mig inte med halvan biff, utan plockar leénde med mig fyra rutor polkachoklad för senare bruk. Vandrar sömnigt tillbaka, men stannar vid badrummet. Lägger chokladen på tvättmaskinen och håller ryggbiffen i munnen medans jag gör det jag måste, blåsan krymper för varje dag som går har jag märkt och man börjar likna någon form av pensionär. Inte för att det är svårt att hålla tätt, för det går bra, men ska det fortsätta i det här tempot får jag nog skaffa blöja snart, eller bosätta mig på heltid i badrummet..
Jag försöker att spola det tystaste jag kan för att inte väcka den vackra i sovrummet. Sköljer händerna i kallt isande vatten, mest för att det ska gå fort och inte låta så mycket.. (Vad det nu ska vara för nytta till, inte ens en jordbävning skulle kunna väcka stocken som slumrar i min säng.)
Sen tar jag min ryggbiff o min choklad och krypper ner under det varma täcket igen.
Köttet i magen och chokladen spar jag till senare uppvakning... bara en liiiten bit först, man somnar så gott då.


Andra gången jag vaknade var inte lika rolig, jag har ju trots allt bara vaknat två gånger hittils, men vill man räkna med den första så kan jag väl sträcka mig så långt som 2 1/2 då..
Det låter som ett barn pratar högt som fan på tvn, sen går en Robyn låt i bakgrunden samt nått ljud som kan liknas med en softare nyårsraket av nått slag.. Hur som helst, när jag inte står ut längre kliver jag med bestämda steg upp (chokladen är slut för länge sen, jag har en förmåga att äta i sömnen också.. tydligen) stegar mot ljudets utgångskälla och försöker låta bestämd när jag frågar den skyldige om han försöker plåga mig upp ur sängen eller? Men möts av ett vackert ansikte och ett brett leénde som skrattar till lite och säger; -oj, jag kan ta på mig hörlurarna, gå du och lägg dig igen gumman.
HUR kan man vara bestämd och sur då? Jag mår ju faktist bra, och helt ärligt så var den nog fanimig på tiden att jag vaknade iallafall. Jag blir nyfiken på vad det är han ser/lyssnar på, och tydligen var det en väldigt skrikig variant av intervju med just Robyn.
Jag ler tillbaka o säger att det är lugnt såklart, tar med mig min dator och går tillbaka till sängen.. Fast på vägen tar jag ett pitstop förbi kylen, en tugga ryggbiff och chokladen följer med mig!

Härlig hockeykväll må jag då säga.. vända 0-2 till 3-2 Bra match med andra ord... Fast det är ju klart Timrå i mitt ♥, men det är ju kul när det går bra för Norrland!

Värsta gourmet middagen fick vi som Anton hade mästerlagat, med tips från moderkakan fick vi höra sen. Dom är bra o ha dom där ;) Men det är ändå kocken som ska ha all cred!
Medans grabbarna hade mysigt framör tvspelet, myste jag o Frida med karra o drinkar o Charlie (deras toksöta vovvsing) =)

..till Frida o Anton på hockey/lördagsmys ♥

För första gången på väldigt länge så vaknade jag upp och mådde som en prinsessa. Det var på tiden, så det firades med ryggbiff till Lunch.
Nu ska vi iväg till fina Frida och rara Anton på finmiddag. Fläskfilé vankas det... och så hockey såklart.. Bra dag helt enkelt. som sagt... Det var på tiden!